Halloj alla där ute. 

Nu är jag tillbaka efter år av frånvaro och oj vad det hänt mycket sen sist. Skulle jag skriva ner allt så blev jag nog sittandes här i timmar. 

Skall delge er det som är viktigast och det är att jag numera lever med HAN.. Ni vet han med stora bokstäver. Han som vänt upp och ner på mitt liv. Han som ena stunden driver mig till vansinne för att i nästa få mig att le och känna mig älskad. Han som levererar den ena tokigheten efter den andra och detta tänker jag dela med er både i text, bild eller film. Vi träffades för snart två år sedan, är redan sambo och snart ett äkta par. Giftemålet kommer att gå av stapeln i slutet av maj. Tänk att jag skall bli en ärbar kvinna efter år av singelliv, ångest och allt vad det innebär. Kan inte med ord beskriva hur lycklig jag är. Ibland faller allt på plats och man hittar rätt och då bara runt hörnet. Han var ju bara där, tre hus längre bort på samma gata som jag bodde. Att ett hej granne på Messenger ledde till detta?

Tänkte att jag skall skriva lite om de där med klänning till bröllop innan jag delger en ett kort på oss två. Lite för att påminna er om hur tokig jag kan vara i både tankar och handlingar samt en glimt av oss två tillsammans. 

Först tänkte jag att jag skulle ha någoot långt, fetsligt men inte vitt på mig. Beställde hem 8 klänningar och hade visning för bonusson, dotter samt barnbarn. Vi skratta åt vissa av klänningarna, men en stack ut och DEN FÅR DET BLI tänkte vi alla. Glad och nöjd med att det gick så lätt att välja lutade jag mig tillbaka, men jag gjorde ett misstag. Fortsatte att titta på klänningar på nätet. Ett tips... GÖR ALDRIG DE.. Helt plötsligt kom jag på att jag ville ha en annan klänning och då naturligtvis en klänning mer åt det traditionella hållet. Hittade en på nätet som va extakt det jag ville ha, lång med släp. Beställde denna och då naturligtvis från U.S.A.  När den väl kom, rusade jag på rasten för att hämta den. Pova den på jobbet och kände..JAAAAA, där e den..just den jag vill ha. Nöjd och glad fortsatte jag min jobbdag. Väl hemma på kvällen tänkte jag att jag skulle prova den igen. Står i sovrummet med en helkroppsspehgel framför mig. Tar på kläningen och ser en strandad val framför mig. Alla kroppsdelar är på fel ställe, tårana rinner och jag tänker..NEJ NEJ, det här går ju inte. Skriver till mannen i mitt liv som är på jobbet precis hur jag känner plus att jag tillägger att det säkert finns mycket finare kvinnor för honom att tillgå. Som alltid svarar han snabbt, och skriver exakt dom orden jag just då vill läsa.  - Alltså, han känner mig så väl och tur är väl det. 

Så nu skall klänningen åter till U.S.A och jag letar efter en ny. Never ending story.  

Fortsättningsviskommer mina inlägg mest handla om min man, men en rad eller två om mig blir det säkert.