Halloj så här på onsadgskvällen/natten.

Nu har jag precis startat denna blogg och detta efter uppmuntran av en underbar vän till mig  

Jag är en person som försöker ta livet med ro, men ibland är det för många vägbulor som jag måste ta mig över och de går sådär. Min underbara vän sa att skriv ner allt som händer och delge dina tankar för ibland är dom allt annat än helt rationella och upplevs säkert av andra som tokiga men också rätt roliga.  

Jag skall snabbt ge ett exempel så ni kanske kan få lite inblick i mitt mer eller mindre röriga huvud.

För ett tag sen hände en del tragiska saker i mitt liv, en del nära och kära gick bort, en vän blev änka och mitt jobb var allt annat än lugnt. Resultatet av detta blev ju naturligtvis att mitt blodtryck skena iväg på grund av den stress jag upplevde, detta är ju iofs inte roligt men hur jag hantera de hela är faktiskt rätt kul om än totalt galet och inte speciellt rätt ( om de nu finns nått som är rätt).

Efter att jag varit på vårdecentralen en del och kollat mitt blodtryck, fått order att sluta röka och att stressa mindre köpte jag mig en alldeles egen digital blodtrycksmätare trots att mina vänner ruskade på huvudet och så till mig att låta bli. Dom var helt övertygade om att jag skulle kolla trycket på mig själv i tid och otid..Klok som jag är (eller inte) gjorde jag precis tvärtemot vad mina vänner sa och lät övertygande om jag skull minnsan visa dom att jag inte skulle kolla trycket mer än 1g/v..HAHAHA...trodde jag...

Först var jag riktigt duktig och höll en lagom nivå på bltrkoll, men de gick snabbt åt pipsvängen..Till slut satt jag i soffan och kollade på tv med ett glas vin i ena handen och min fina blodtryckmätare på andra handleden...

Tänkte ett tag t.o.m pimpa den med bling och nitar...Allvarligt talat..Hur korkad får man bli......

Blodtrycksmätaren och jag hade till sist ett lång samtal och nu ligger den bara på mitt nattduksbord som en liten trygghet...

Vill samtidig informera er om att mitt bltr blev okej igen efter en tid..Antagligen gjorde jag nått rätt iaf.

Sen är de ju de där med att vi alla skall dö någon gång...Jag vill inte dö..aldrig om jag själv fick välja..vad händer då? Skall jag bara ligga där i jorden och inte få ha koll på nått längre? (som ni nu förstår har jag ett STORT kontrollbehov)

Vad händer? Vad känner jag? och allt de där som säkert ni också undrar över ibland...Ibland ja, de hade varit okej...

När det händer otäcka saker omkring mig kan jag lätt hamna i, ja vad skall vi kalla de? Dödångest?? Ja, de kanske det är...Då får jag för mig att jag kan dö när som helst (vilket iofs är helt sant)..

Då tänker jag ofta att det är ingen idé att planera för långt fram i tiden för jag är ju ändå död då...

En gång låg jag i min säng och kunde inte känna min puls eller mitt hjärta slå..Jag tänkte då, jaha e de så här de känns att vara död?? Är jag död!! eller hur är det egentligen...Hoppade snabbt upp ur sängen och sprang ett par varv i lägenhet och då jävlar skall ni veta att jag både kände puls och hjärtslag så de stod härliga till...

Nu tror ni säkert att jag är en tokig gamal kärring med dödsångest och högt bltr, men nej de är jag verkligen inte...jag är en tokig donna med en stort portion humör, som emellanåt dippar lite i humöret när livet inte riktigt går min väg..

Detta var mitt första blogginlägg..Ta de med en portion humor för de gör jag..

Nästa gång jag skriver skall  jag berätta mer tokiga saker jag gör..

Suss gott alla stjärnor