Det finns så mycket som händer runt omkring mig som jag antingen måste acceptera eller protestera emot..

Det här med att min mamma nyligen gått bort och att jag var tvungen att avliva min älskade hund Mara måste jag acceptera och lära mig leva med...Att jag blir äldre är också något jag inte kan påverka utan det är bara att "gilla läget".

Så är det de där med hur kroppen förändras när man blir äldre...Kan jag påverka det eller är det bara att acceptera detta förfall???

Den sista tiden har jag ofrivilligt gått ner i vikt. Mina vänner säger "faan va gött Anna, viktnergång utan att göra ett skit".."Sicken lyx"..HAHAHAHA..uttrycker jag då...Ansiktet har intagit en avlång skepnad där det som innan var kinder helt plötsligt hänger typ under hakan...Huden under ögonen ser mest ut som Ikeapåsar (dock ej blå eller gula). Tuttarna sitter iofs där dom skall, det kan ju bero på att dom är korrigerade vid ett tidigre tillfälle, runt midjan (vilken midja?) finns ett ex antal volanger som envetet vägrar påverkas av viktnedgång, rumpan är borta och där är det enbart en platt pryl ( helt oidentifierbar), dom innan långa benen ser ännu längre ut eftersom dom intagit en form av styltor..

ÄR DETTA NÅGOT JAG MÅSTE ACCEPTERA???

Visst kan jag gå till en plastikkirurg och få allt omgjort, men vem skall betal det om jag får fråga?

Tack klädindustrin för att ni åter infört jeans med hög midja och  pusch upp hit och dit..Då kan jag iaf försöka se ut som om jag hade någon ordning på kroppsdelarna.

Sen är det de här med att få grått hår...Skall jag acceptera det eller inte??? INTE helt klart...Jag har färgat mitt hår så många år att jag inte minns när jag började...Det är ju ett enkelt knep att tillgå ifall man inte vill visa sina gråa hårstrån, fast jag tycker att det är onödigt att det finns grått hår överhuvudtaget.. Är det så att kosmetikabranschen och kroppen har ett sammarbete? Är det därför dom flesta av oss blir gråhårig någon gång i livet? Är det för att gynna kosmetikabranschen???

Okej, då får jag gynna dom för gråhårig kommer ni ALDRIG att se mig...